Swedish

Kosovos frihet bra för alla parter

Av Ndue Ukaj

För ungefär tio år sedan började jag studera vid Prishtinas Universitet. Det var förbjudet för oss, albanska studenter, att studera på vårt modersmål och därför hade vi inte möjligt att studera i universitetslokaler, eftersom de var tillgängliga bara för serbiska studenter och hade ockuperats av den serbiska regimen. Flera generationer var istället tvungna att studera i improviserade lokaler som egentligen var några källare. Det var hemskt. Verkligen hemskt. Just nu kan jag inte förstå hur vi kunde klara av situationen.

Men det här är bara en sida av historien för den andra sidan var mycket tragisk. Vi kunde inte heller hålla föreläsning i källaren i vår “frihet” för att den serbiska polisen blockerade ofta våra föreläsningar. Under några år visste jag inte ens hur man upplever frihet, eftersom jag kunde hitta frihet bara i poesi och i litteraturen. Jag och mina vänner som studerade litteraturvetenskap vågade inte berätta för polisen (när de stoppade oss på gatorna) att vi var studenter och definitivt inte att vi studerade litteratur och albanskt språk. För om vi hade berättat det hade de slagit oss. Det var förbjudet för oss att läsa väst-litteratur, egentligen var allting förbjudet för oss. Många unga upplevde liknade händelser flera gånger. Jag berättade den här upplevelsen för att förklara bara en liten sida, för det som den serbiska regimen gjorde under många år mot det albanska folket i Kosova.

Tio år efter kriget är Kosova på väg att avsluta den långa processen att blir ett självständigt land. Och i den processen som pågår just nu finns det ett fåtal länder i EU (Cypern, Rumänien), tillsammans med Ryssland som inte vill acceptera Kosova som ett självständig land. Det är fullständigt utopiskt att kunna föreställa sig idag att Kosova kan leva tillsammans med Serbien, ett land som gav oss bara våld. Och fortfarande har de inte förändrat sig. Idag finns det cirka 2.000 människor som den serbiska militären har dödat och ingen har tagit något ansvar för att hitta kropparna som ligger begravda någonstans i Serbien. De har massakrerats och transporterats till Serbien, även barn och gamla människor. Det är förfärligt för deras familjer som fortfarande inte vet var dessa kroppar ligger begravda. Under detta krig har den serbiska regimen dödat cirka 15.000 albaner.

Vår relation med Serbien under nästan hundra år, från den tiden då de inledde ockupation av Kosova har alltid varit med våld och krig. Serbien har försökt att blockera skolan, kulturen, det albanska språket, all utveckling och idag finns det ungefär en miljon albaner som har blivit tvungna på ett eller annat sätt att emigrera.

Jag och min generation som har upplevt den svåra situationen när vi studerade, hade försökt att göra en fredlig motstånd utan krig och våld, alltså icke-våldsprincipen. Vi demonstrerade nästan varje dag under flera månader för mänskliga rättigheter och mot kriget. Det finns många teorier som säger att under tio år (1990-1999), under det systematiska våldet, fick kosovoalbaner sitt inflytande från Moder Teresa som var en albansk nunna och känd i hela världen för fred. Det var ovanligt då i Jugoslavien att skapa en fredlig politik och den linjen ledde kosovoalbanernas ledare Ibrahim Rugova, som var författare. Men ingenting kunde stoppa den serbiska passionen för makt och kontroll över Balkan. Efter den 13 juni 1999 när NATO kom in i Kosova upplevde jag vad frihet, fred, demokrati och perspektiv betyder.

Just nu kämpar Kosova för en framtid utan våld, en framtid integrerad i Europa och Nato och samarbete med alla länder i Balkan, även Serbien. Kosova och det albanska folket är medvetna om den väg som de har valt och oavsett den svåra processen är Kosova beredd för att kämpa.

Nu är det äntligen dags för stabilitet och fred och som hjälp ur det perspektivet, får Kosova och Balkanregionen stöd från EU och från USA. Balkanområdet hade mycket instabilitet tidigare så detta är en väg att kommer fram till en fredlig region. Nu är tiden för positiva förändringar och de förändringarna måste resultera i att Balkan får sin plats integrerad i EU. Förra veckan avslutades de direkta samtalen mellan Kosova och Serbien avslutade utan att något resultat nåddes. Det har konstaterat också av en trojka från USA, EU och Ryssland, som har försökt att få en kompromiss mellan de två parterna. Efter de här utvecklingarna är EU och USA beredda att erkänna Kosovas självständighet. Kosova är sui generis fall i hela världen, det är ett speciellt fall. För att förstå det verkliga situationen i Ballkan, med et stort fokus på Kosova, som idag är en stor fråga i den internationell politiska relationen, måste man kunna ganska mycket om det här problemet i den historiska kontext. Ur denna synvinkel blir det lättare att ha förståelse för det som händer idag i Kosova och Ballkan.

Den historiska dimensionen är den viktigaste för att förstå det som kallas Kosovafrågan, processen som nu närmar sig sitt slut. Alltså det som hänt tidigare och händer nu i Kosova har sin grund i historien, den historia som serbiska Akademin tillsammans med politiska institutionen har manipulerat för nationalistiska intressen som har resulterat i fyra krig. Uppfattningen om den sanna historien är det bästa sättet att eliminera missförståendet och det fördomar som kan påverka i de stora förhandlingarna idag. Området är uppbyggt på en mytologi som har påverkat all utveckling, t.o.m den politiska, och det syndromet lever fortfarande i Serbien.

Det finns faktiskt inte någon anledning att inom EU tveka om Kosovas framtids status. Däremot behöver EU och Sverige bestämma sig så fort som möjligt om en enighet kring Kosova: att acceptera självständighet och hjälpa processen så att det leder till att alla Balkanländer integreras i EU. Det är viktigt för att skapa fred på Balkan och det är det bästa sättet att avsluta en lång period med våld och kris.

Det verkar inte finnas någon chans för fred i Balkan utan att Kosova blir ett självständigt land. Det är inte bara en önskan utan för det albanska folket betyder det över allt annat, egentligen betyder det fred, demokrati, perspektiv, det betyder att leva. Detta faktum vet alla som har tillräckligt information om Kosova, det vet man också i Serbien, landet som har skapat så mycket problem på Balkan under hela 90-talet och som fortfarande vill styra Kosova. Det är en utopisk politik eftersom Kosova sedan 1999 lever utanför Serbien. Serbien bör minska nationalismen och istället söka en rimlig politik för en framtid utan kriser. Genom Kosovas självständighet befrias också Serbien, därför bör Sverige vara en av de första länderna som erkänner självständighet.

 

Kosovo bör undvika anpassning av religiösa skäl

 Ndue Ukaj
Albanska kommentar råder Kosovo för att undvika Islamiska konferensen 

Senast maj, då det fanns en debatt om huruvida Kosova [Kosovo] bör delta i konferensen för islamiska staterna i Islamabad, skrev jag: “Den islamiska staterna kommer att förbli ovilliga, oavsett om Veton Surroi och Lutfi Haziri besluta att delta i Konferensen i Islamabad. Deras deltagande skulle bara Tarnish Kosova-bilden.  Kosova, lyckligtvis nog, inte var representerat på den islamiska konferensen, tack vare en vaksam president Fatmir Sejdiu. Nu, ett år senare, är det ingen tvekan om att min observation var korrekt. Men debatten fortsätter. Det bör noteras att, en månad efter Kosova s proklamation av självständighet, det finns inget som tyder på att någon av dessa stater kommer att erkänna det. I den slutliga analysen, ett sådant erkännande skulle vara av avgörande värde, det skulle vara oväsentligt med avseende på den minimala påverkan som dessa stater har i den internationella politiken. Jag är övertygad om att varje försök att “infiltrera” dessa odemokratiska stater, av vilka de flesta är diktaturer, skulle utgöra en risk för Kosovos nuvarande och i synnerhet dess framtid. Det finns flera skäl Kosova deltagande i denna konferens är onödigt. Det finns inte en enda anledning till Kosova för att delta i mötet i Dakar.  Därför Kosova beslut att delta i detta möte är omogen och inte bygger på någon strategisk analys.
Det finns starka skäl Kosova bör inte delta i dessa konferenser, faktiskt, det borde stanna borta från dem så mycket som möjligt, eftersom Kosova mål att upprätta ett demokratiskt, tolerant samhälle är inte hjälpte alls av att komma närmare dessa helt odemokratiska länder. Det finns många skäl och argument för detta och cheferna för Kosova: s institutioner känner dem väl.  De som är angelägna för Kosova att delta i detta möte veta dessa skäl och argument, också.  De vet att Kosova skulle gå miste och att den enda fördel skulle vara för dem att vinna politiskt kapital eller vissa företag fördelar.
Kosova deltagande i denna konferens och dess närvaro vid sidan av länder varav de flesta är tveksamma till den civiliserade världen, länder med regeringar som innehåller många fundamentalistiska element, skulle sända en dålig signal till våra västerländska vänner, utan vilka de oberoende process skulle inte ha slutförts.  Processen skulle inte ha skett med hjälp av denna organisation eller ens hundratals sådana organisationer. Det finns ingen anledning att kommentera detta, eftersom även de mest naiva och patetiska människor vet att Kosova frågan har gått och går igenom Washington, Bryssel, London, Paris, Berlin och Rom, inte genom sådana helt odemokratiska stater, i vilka finns det ingen demokrati, frihet, marknadsekonomi, eller välbefinnande.  Utan stöd från dessa centra Kosova skulle aldrig ha kunnat bli oberoende, faktiskt, det skulle aldrig ha befriats från den serbiska staten.  
Kosova kan och bör odla relationer med alla stater, även Serbien. Men det får aldrig ingå allianser som kan skada dess anseende och skapa inre spänningar.  Kosova: s institutioner bör inte falla i “albanska fällan,” som fortfarande skapar problem för vår mor landet under dess ekonomiska återhämtning, integration med västvärlden, och framför allt förmågan att attrahera mäktiga ekonomiska investeringar från västvärlden. 
Kosova bör odla och stärka sitt samarbete med dess stora västerländska vänner, i vilken vår ekonomi, nuvarande och framtida beroende. De islamiska staterna är inte bara geografiskt långt borta, men de är också, politiskt och kulturellt, i en värld som är främmande för demokratin. Därför kan de ha någon inverkan på uppfattningarna om Kosova. Den långvariga lidande och förstörd kosovoalbanska samhället bör tas så nära som möjligt till alla delar av västvärlden.  Annars kommer det att fortsätta att lida och fortfarande utan att utsikterna för en lång tid. Likaså finns det ingen anledning för unga kosovoalbaner att försöka utvandra till islamiska länder, bör de göra det i den riktning som EU och USA.  Och här i ligger ansvaret hos den nuvarande politiska klassen. 

Kosova bör bli självständigt

2008-01-10

“Kosova bör bli självständigt”

Sverige och EU måste erkänna Kosova. Annars blir det inte fred på Balkan, skriver Ndue Ukaj i sin debattartikel.

Debatt

Kosovo
För cirka tio år sedan började jag studera vid Pristinas universitet. Det var förbjudet för oss albanska studenter att studera på vårt modersmål. Därför kunde vi inte studera i universitetets lokaler. Vi var tvungna att studera i en källare. Det var hemskt. Jag förstår inte hur vi klarade det.

Dessutom kunde vi inte ha föreläsningar i källaren, eftersom polisen brukade stoppa folk som skulle gå till våra föreläsningar.

Jag visste inte hur det känns att vara fri. Jag hade bara upplevt frihet i poesin och litteraturen. Mina vänner och jag studerade litteraturvetenskap. Men när polisen stoppade oss på gatan, kunde vi inte berätta att vi var studenter. Vi kunde absolut inte berätta att vi studerade det albanska språket och litteratur. Då skulle polisen ha slagit oss.

Jag berättar om det här för att förklara något om vad den serbiska regimen gjorde mot det albanska folket i Kosova.
Tio år efter kriget är Kosova på väg att bli ett självständigt land. Men ett par länder i Europa – Cypern, Rumänien, Ryssland – vill inte acceptera Kosova som självständigt land.

Kosova kan i dag inte leva fredligt tillsammans med Serbien, ett land som bara har gett oss våld. De har inte förändrat sig. Den serbiska militären har dödat cirka 2 000 personer och grävt ner deras kroppar någonstans i Serbien. De tar inget ansvar för att hitta kropparna. Det är förfärligt för deras familjer, som inte vet var de döda är begravda.

Under kriget dödade den serbiska regimen cirka 15 000 albaner. I hundra år har nästan alla våra kontakter med Serbien varit våld och krig. Serbien har försökt stoppa de albanska skolorna, kulturen, språket och all utveckling. I dag finns cirka en miljon albaner som har blivit tvungna att lämna landet.

Jag och andra i min generation har försökt göra fredligt motstånd. Nästan varje dag, i flera månader, demonstrerade vi för mänskliga rättigheter och mot kriget. Många anser att moder Teresa var mycket viktig för kosovaalbanerna under 1990-talet. Moder Teresa var en albansk nunna, som var känd i hela världen för sitt arbete för fred. Kosovaalbanernas ledare, författaren Ibrahim Rugova, arbetade för en fredlig politik. Men ingenting kunde stoppa Serbiens hunger efter makt och kontroll över Balkan.
Just nu kämpar Kosova för en framtid utan våld, en framtid där Kosova är med i EU och Nato, och samarbetar med alla länder i Balkan, även Serbien. Det kommer att bli svårt, men Kosova och det albanska folket är beredda på det.

Nu är det äntligen dags för fred och stabilitet. Kosova och Balkan får mycket stöd från EU och USA. Men samtalen mellan Kosova och Serbien har inte gett mycket resultat. EU och USA är nu beredda att erkänna Kosova som en självständig stat.

För att förstå vad som händer i Balkan och Kosova måste man veta mycket om historien. Den serbiska Akademin och politikerna piskade upp nationalismen på Balkan, och resultatet blev fyra krig.

EU och Sverige måste snabbt erkänna Kosova och se till att alla länder på Balkan blir medlemmar i EU. Det blir inte fred på Balkan innan Kosova blir ett självständigt land. Det betyder allt för det albanska folket – fred, demokrati, perspektiv, liv.

Det vet alla som vet tillräckligt mycket om Kosova. Det vet också Serbien, som fortfarande vill styra Kosova. Serbien bör bli mindre nationalistiskt och skapa en rimlig politik för en framtid utan kriser.

Genom Kosovas självständighet blir även Serbien fritt. Därför bör Sverige vara ett av de första länderna som erkänner Kosovas självständighet.
www.sesam.nu
Lätt svenska: Malin Bergendal

 

 

Lini një Përgjigje

Plotësoni më poshtë të dhënat tuaja ose klikoni mbi një nga ikonat për hyrje:

Stema e WordPress.com-it

Po komentoni duke përdorur llogarinë tuaj WordPress.com. Dilni / Ndryshojeni )

Foto Twitter-i

Po komentoni duke përdorur llogarinë tuaj Twitter. Dilni / Ndryshojeni )

Foto Facebook-u

Po komentoni duke përdorur llogarinë tuaj Facebook. Dilni / Ndryshojeni )

Foto Google+

Po komentoni duke përdorur llogarinë tuaj Google+. Dilni / Ndryshojeni )

Po lidhet me %s

Këtë e pëlqejnë %d blogues: